Amanda Kristin Kammensjö: And we're off..!

Okej.. Onsdag!
Det känns som Fredag, det känns som att jag gått i skolan i minst en vecka och i Sverige skulle det vara ungefär så här långt man kommit i kurserna på en vecka - inte en dag..
Men åh, det är en skräckblandad förtjusning. Känner mig så utmanad men stimulerad, stressad men taggad..
Jag går i en klass med 12 seniors, som har blivit uttagna bland 60 sophomores för att få fortsätta Industrial Design programmet på WWU, vilket är ett av de bästa i USA, och därmed i världen.. Dessa 12 har alltså lagt ner en heeeel massa arbete och pengar på det här. Många av dem vet exakt sina drömmar och den tävling de genomgått är ett bevis på deras passionerade inställning..
Och här glider svenskarna jag och Johan in på ett bananskal och får ta del av deras engagerade lärare och superbra projekt.

På något sätt skiljer vi oss från de andra utbytesstudenterna som mestadels är här för att få ett kulturellt utbyte, festa, lära känna folk och resa - men för oss är ju detta en chans som inte kommer tillbaka att dricka kunskap och erfarenhet! Och när de säger "naah, you gotta have som fun as well" känner jag en viss stress.. Men jag tror ju att jag kommer ha kul.

Och klassen! Så sköna.. Det är en så helt annan inställning, vi sitter ofta vid ett stort bord och droppar idéer, kommenterar varandras, ger feedback, allt händer on the spot. Lärarna är där och de är närvarande i processen och lär känna studenterna.. De har en sjukt hjälpsam inställning. Alla är sjukt motiverade, och olika.
Vi har ett "hub" där vi alla 14 har varsitt skrivbord så att vi kan sitta där och jobba när vi vill - kanske nödvändigt om två all-nighters per vecka är average. ojoj. Mitt skrivbord är bredvid en kille osm har en kaffekokare vilket löser ett stort problem för mig, kaffet på Starbuck kostar hela 2.12 så dit kan jag ju inte hålla på att springa;)

Så varje ögonblick till mental vila mottages gladeligen, likaså rast från högst socialt umgänge vilket det finns gott om! Varje morgon vaknar jag lite nervös, lite pirrig och är lika förvånad när dagen går förbi nästan smärtfri..

Smärtfri är speciellt promenaden till skolan på morgonen, älskar att det är gångavstånd. Har hittat en genväg genom skogen nu som ligger precis vid skolan. Det är även gångavstånd till gymmet, där de har en stor inside track, en pool och bubbelpool, alla möjliga sorters maskiner där man kan träna jag vet inte vad för muskler, men hurtigt ser det ut att vara... I allmänhet så känns Bellingham ganska hurtigt. Många cyklar och många har friluftsliv som intresse.

Det är det där vardagslivet jag njuter mest av.. Men jag är också grymt sugen på snowboard och är redo att hoppa på nästa chans jag får att komma med till backen! Ska bara köpa en bräda också..

Läser alltså tre kurser:
Perspective and Rendering II - i vilket första läxan var 5 skisser på två dagar. (Ja, läxa, som på högstadiet:))

Industrial Design CAD Skills - i vilket läxan var en mp3-spelare i illustrator på två dagar (kommer upp på bild inom kort!) Det jag gillar med denna kurs är att vi lär oss både Rhino men även Adobe-programmen.

Junior Industrial Design - En projektkurs där första projektet är till slutet av januari och är samma storlek som ett slutprojekt till en kurs hemma. Flera skisser, några i full-size, 5 CAD-bilder och fysisk modell ska vara klara om mindre än tre veckor. Vi fick uppgiften idag och på Måndag ska vi lämna in 5 A3 med idéskisser! Helt sjukt. Men denna kurs kommer bli lärorik, de jobbar på ett anant sätt än hemma och det är mer ren design än processen runt. Inga grupparbeten heller... Det är det alldeles för tävlingsinriktat för;)

So long:) nu ska jag göra lite läxa och försöka smälta pizzan vi åt nyss nere på stan med de andra utbytesstudeterna. Ursäkta dagens roman.

Sketches of life, passar på på kafferasten